(Source: pleatedjeans, via lolsofunny)
nu känns det som det känns
Vi ska ingenstans, men man måste ändå röra på sig. Du kan säga att det är samhällets fel, att det är mitt fel, illuminatis eller Guds fel. Man måste ändå röra på sig. Det finns fortfarande steg. Läser gammalt och försöker att minnas. Tänker på hur smarta vänner är och att de alltid verkar tänka på saker man inte tänker på själv. Letar efter fjärilar och undrar om allt ändå bara är konspirationer.
Det vore nog rätt lätt om livet ändå var så enkelt.
hedonisk anpassning
Slutligen räcker det inte med fysisk bekräftelse vilket får en att vilja ha något annat (läs: social). Problemet är bara att det kräver ett framförande av begäran. En begäran som automatiskt kommer tolkas som att man vill något mer. Och det vill man ju inte. Eller va?
I want out
Det går i perioder men jag vill inte leva på någon annans andetag. Jag har försatt mig själv i ett gap, fastnat i en fälla. Emaljen skrapar ännu mot huden och när den penetrerats är det försent. Det gör bara ondare ju längre man väntar.
Läser Catching fire och mår dåligt över att behöva slänga mat. Skäms dock mer för att det krävs en påhittad historia för att få in mig i de tankarna. Whatever works for ya. Undrar hur många som kommer delta i KONY 2012 imorgon.
prioriteringar
Catching fire i väskan och True blood på hårddisken. Kemiboken till höger och pa-redovisning om några timmar.
Tycker ändå att inte plugga alls är ett rätt samvetsvänligt mellantillstånd. Vägrar söka några högskolor överhuvudtaget, ens för att testa. Bara fyi.
kaos
Varifrån kommer den ständiga viljan att ha någon nära? Om det ens är en vilja och inte bara en norm. En yttre påverkan, en omgivnings förväntan. Du säger bekräftelsebehov och jag svarar okej. Skulle hur som helst känna mig friare i dess frånvaro.
Det är nog ändå rätt modigt att vara beroende.
